Akuten/IVA!

Gårdagen slutade inte riktigt som vanligt. Jag hade haft hjärtklappning nån gång under förmiddan men när jag kom hem höll det i sig, med korta uppehåll. Till slut gav det inte med sig alls, så efter 10 min så ringde jag efter Andreas och till sjukvårdsrådgivningen, så när han kom så fick han skjutsa mig till akuten!!

Efter en stunds väntande så fick jag komma in till akutrummet och göra ett ekg och ta blodtryck. Allt såg bra ut, förutom min puls på 180!! Liiiiite hög!! Iaf så låg jag på min brits och hade just talat med en at-läkare som sa att allt såg bra ut, men man kan få en spruta mot det här. När helt plötsligt det kommer in en sköterska och säger att jag ska över till IVA, men först ska dom ta nå prover och sätta nål. Så nu blev jag lite förvirrad!?! Vad ska jag dit för?? Jag fick heller inte GÅ dit, utan till IVA måste man åka! Så jag åkte rullstol och tyckte inte alls om det!

På IVA fick jag ett eget rum och la mig i min säng. Sen kom överläkaren, narkosläkaren och tre sköterskor. Så då började jag fundera om dom tänkte söva mig eller vad som är på gång!! Överläkaren förklarade vad det kunde vara och vad som skulle ske, så det kändes riktig tryggt att vara där. Två olika apparater blev jag uppkopplad mot och så skulle jag även få svälja en elektrod genom näsan, så dom fick den bakom hjärtat. Det va inte det roligaste jag vart med om, men det gick bättre än jag trodde :) . Jag ville ju veta varför pulsen inte gick ner!!

Så efter några omtagningar på apparaten så fick dom en bra kurva. Där kunde dom avläsa att jag har ett extra retledningskärl som ibland tar över hjärtat och gör då att jag får hjärtklappning. Det är inget farligt, men det känns väldigt obehagligt. Speciellt när jag nu hade haft det över en timme! Läkaren sa då att jag skulle få atropin som gör att hjärtat får en chock och sen lugnar ner sig. Han sa även att det kan kännas lite och sen som en suck!! Men så jävlar heller(ursäkta språket)!! Dom spruta in det där i armen och jag vänta å vänta men inget hände. Sen helt plötsligt!! Det kändes som hjärtat exploderade inifrån och ut mot händer och fötter. Vilken känsla!! Sen blev allt lugnt :). Så skönt att inte känna sitt hjärta slå så fort och hårt längre!

Nu ska han skicka en remiss till Umeå så jag får komma dit och dom bränner bort det här kärlet. Fick även tabletter att ta om det skulle hända igen. Det va så trevlig och snäll personal och jag kände mig så väl omhändertagen. Dom ville även bjuda på nåt ätbart innan jag skulle fara hem, men jag ville hellre hem till Andreas och barnen. Detta hände alltså under två timmar igår eftermiddag och jag va helt slut på i går kväll. Känner mig fortfarande lite matt, så jag tänker vara hemma resten av veckan och plugga här. Jag är glad att det inte va nåt allvarligare, man fantiserar ju iväg när nåt sånt här händer. Och så tycker jag synd om Ante, som fick vara så orolig när jag va där. Men jag är glad att jag har min Ante! :)