Inte någon drömförlossning!

23/6 klockan 9.27 föddes vår lilla bebis Nathalie. Förlossningen skulle ske med planerat kejsarsnitt och eftersom jag redan gjort tre tidigare så visste jag vad som väntade. Vi skulle infinna oss på förlossningen kl 7 för lite prover och att träffa narkosläkaren.

Sista bilden med Nathalie i magen :)

Andreas fick snygga operationskläder :)

Vi fick vårt rum och allting började förberedas. Narkosläkare Ola kom och pratade med oss och sen fick vi vänta. Helt plötsligt kommer sköterskan in och säger att alla från operation är här och är redo, så då var det bara att gå över till operationsrummet. Först satte narkosläkaren spinal-anestesi i ryggen. Första försöket gjorde ont och även andra, men sen stod jag ut så det blev gjort :) . Jag fick lägga mig och blev tvättad och uppkopplad mot olika apparater och så såklart syrgas-grimman.
Kirurgen började operationen men säger då att det gamla ärret är för långt ner så han kommer att göra ett nytt högre upp. Helt ok, tycker jag. Andreas sitter bredvid mitt huvud och vi är båda förväntansfulla att få träffa vår lilla bebis.

9.27 hör vi en liten bebis skrika, innan hon hunnit lämna magen :) Dom kommer med henne och jag får krama och pussa på henne en stund innan Andreas får följa med barnmorskan för att mäta, väga och klippa navelsträngen.

Så där ligger jag kvar och hör kirurgen säga att det här var mer komplicerat än han trodde. Ett kejsarsnitt tar ca 30 minuter i vanliga fall, men redan nu hade den tiden gått. Helt plötsligt började jag må dåligt och blev väldigt förvånad för det. Jag hade ju inte ätit nåt och jag borde inte må illa. Så jag säger till dom som står runt mitt huvud: Jag tror jag mår illa!  Vill du kräkas, frågar dom och först säger jag nej men efter ett tag så behöver jag verkligen kräkas. Har ingen att kräkas upp och under tiden jobbar dom men min mage så jag vill ju inte röra mig för mycket utan försöker ta det lugnt och kräks typ "luft". Dom gav mig nåt för illamåendet och då blev det bra. Jag skulle säga till om jag mådde illa igen och så skulle jag ta djupa andetag genom syrgas-grimman.
Då kom Andreas tillbaka med Nathalie :)

Gladast och stoltaste pappan <3 br="">

Andreas tyckte jag såg blek ut och var nog lite orolig..

Så här såg jag ut när Andreas kom tillbaka

Medans kirurgerna arbetade med min mage så fick narkosfolket arbeta hårt med mig. Helt plötsligt började mitt illamående gå upp och ner hela tiden. Jag förstod ingenting men fick medicin mot det. Men jag hörde narkosläkare prata hela tiden och dom tog mitt blodtryck hela tiden. Till slut berättade någon(nu började jag vara lite borta) att jag mår illa för mitt blodtryck sjunker hela tiden. Jag hörde ett tryck jag hade och då låg det på 60/33, inte bra. Dom förklarade att jag får så lågt blodtryck eftersom jag tappat så mycket blod, så dom kopplar upp en påse blod till mig. Just nu orkade jag inte mycket mer än säga till när jag började må illa, "låtsaskräkas" och andas in syrgasen. Kirurgen blev klar med magen men narkosläkaren ville inte att vi skulle åka iväg till uppvaket förrän mitt blodtryck var stabilt. Så dom jobbade med blod, dropp och andra läkemedel tills han tyckte att det var ok att åka. 10.30 kom vi till uppvaket.
Andreas och Nathalie fick gå tillbaka till vårt rum på förlossningen och vänta där.

Han höll i Natalie hela dagen och hon var så snäll. Dom gav 

 honom fika och på eftermiddagen fick dom åka upp till vårt rum på BB :)

Jag hamnade på uppvaket där jag hade 5-6 personer som jobbade runt mig. Narkosläkare Ola styrde allt och allt skedde så smidigt. Även fast jag var lite borta ibland så var jag imponerad över arbetssättet dom hade. Allt kändes så tryggt och flöt på så bra och alla var så glada mot mig :)

Nån timme arbetade dom så här och jag hade nu en ven-nål i höger hand(där jag fick blod), i höger armveck och vänster armveck där jag fick dropp och mediciner. Det jag kommer ihåg och hörde om allt jag fick så fick jag 3 påsar blod, 4 eller 5 droppåsar(vet inte sorter), kalium, natrium, plasma, alvedon och så var det nån annan liten påse som hängde där. Då ville narkosläkaren ha mera prover för att se att allt gick åt rätt håll. Så sköterskan tog prover i höger arm och när provsvaren kom tillbaka så var det skyhöga värden. Då kom dom på att man nog inte kunde ta prover i en arm där man har fyra slangar med blod och läkemedel som går in! Så det blev en lång diskussion om vart på mig dom skulle ta proverna och den enda lösning som fanns var att sätta en artär-nål. Så narkosläkaren stack först en gång i höger insida handled men missade. Andra gången provade han bredvid och det lyckades bra. Så nu hade jag tre nålar i höger arm/hand och den såg ut som en julgran! :P 

Så här såg min arm ut efteråt. Man ser dåligt men underarmen är blå och jag har fula skavsår från nålen.

 Under tiden hade man ringt efter gynläkaren Björn som opererade mig. Dom tyckte väl att det fortfarande blödde för mycket från livmodern så dom ville att han skulle dra ihop den. Jag fick en tablett och en spruta, sen började han massera magen och livmodern. Det gjorde nåt så djävulsk ont och jag tror jag nöp han nån gång för att han inte slutade :P Det där gjorde så att eftervärkarna startade och kom ca varannan minut. Som tur var så var dom väldigt generösa med morfinsprutor.....  Dock inte med vattnet. Fick inget vatten utan en sköterskan kom med ett blött papper å blötte läpparna. När allt började lugna ner sig kom dom men en mini-vattenspruta som dom sprutade lite vatten i munnen på mig. Men senare på eftermiddagen fick jag själv ansvar för denna spruta och den missbrukades jag då en hel del :P. Det viktigaste för mig just då var att aldrig släppa den där lilla vattensprutan :)
Jag började stabiliseras och alla for utom sköterskorna på uppvaket. Dom var så snälla och tog jättebra hand om mig. Jag bad dom ringa och lämna ett meddelande till Andras om att allt var bra, så han inte skulle oroa sig så mycket. Så dom letade reda på honom och lämnade meddelandet :)

Blev kvar på uppvaket till 18.30 och tiden handlade mest om smärtstillande och vila. Dom pysslade på med mig och tom barnmorskan kom upp för att massera min livmoder..!! Till slut va jag less på min vattenspruta och ville ha vatten. Så efter lite tjat och att proverna var bra så fick jag dricka vatten för narkosläkaren :) Så jag fick vatten och is, å andra svängen sköterskan gick för att hämta mer is, så kom hon tillbaka med en piggelin till mig! :D Jag har nog aldrig blivit så glad för en isglass! Åååå, så god den var!!  :D


Så härligt att komma till BB och få träffa min man och min bebis :) Äntligen fick hon äta lite :)

Sammanlagt hade jag förlorat ca 3,5 liter blod(en kvinna har ca 4-5 liter blod i kroppen) och fått 3 påsar blod. Dagen efter togs blodstatus och då låg jag på 80 (normalt är över 117). Senare hade proverna sjunkit till 74 så en två nya nålar sattes(första fungerade inte) och så fick jag en till påse blod. Blev mycket piggare efter den :)

Som tur var så fick Andreas stanna kvar dom två första nätterna, så han tog hand om Nathalie (i stort sett) helt själv. Men tredje natten var det överbeläggning så han fick inte stanna längre. Dagen efter så kände jag att jag hellre är hemma och får hjälp av Ante, än att stanna på BB där sängarna tar knäcken på en. Så vi fick papper, recept, information osv och sen fick vi åka hem. Bara ett kort stopp på apoteket för att hämta ut fragmin sprutorna och fylla på med alvedon och ipren. Så skönt att komma hem :)

Äntligen får vi åka hem :)